just stand there, and watch me when i fall
känner mig hjälplös. inte hjälplös hjälplös, utan hjälplös.
som i hjälplös att ingen kan hjälpa mig. som att inget hjälper
vad jag än gör. är orolig över saker hela tiden, nojjar och
tänker för mycket. då lägger hjärnan aav helt, helt plötsligt
är det inte meningen att lov ska vara till för att man ska kunna
vila upp sig, tydligen inte. och inte bara över det. utan med allt
allt som rör min vardag, min helg, mig
sömnlösa nätter är ju vardagsmat för mig nu mera
Kommentarer från er söta läsare.Trackback