i lördags blev det att gå upp tidigt för att spela ica cupen. vi kom tvåa i vår grupp och gick alltså vidare tills nu på lördag. vid 5 gick junta och jag på barnkalas, alva fyllde 7 år nämligen. smörgåstårta och ballonger. efter det förade vi några tjejer hemma hos ia innan vi drog en kort utgång. på söndagen träffade jag ia och ebba.

på kvällen vid 11 kom ett hemskt samtal. var bara att slänga sig i bilen och vara på akuten till halv 5 på morgonen. kom hem, sov nåra timmar. låg i sängen och ville bara försvinna. träffade ia på kvällen på en promenad. även den här kvällen kom ett hemskt samtal vid 11. och mamma och pappa var på akuten till halv 5 även denna natt medans jag var hemma och höll ställningarna. sov knappt någonting. upp tidigt på morgonen för att göra ultraljud/hjärtröntgen, men läkarna har missförstått varandra så det blev inte av idag. åkte hem och försökte sova några timmar till innan ia och jag begav oss till staden. tog oss en timma hem istället för dom vanliga 20 minutrarna då det var kö på hela motorvägen. låg och puttra på 1an hur länge som helst. tillslut tog vi en annan väg..



nu är klockan runt elva tiden, och mitt hjärta sitter i halsgropen. ringer telefonen igen vet jag verkligen inte vad jag tar mig till. världens finaste människa ligger där...och det gör så ont i hela mig. att inte veta. att fatta men ändå inte förstå. jag vill inte förstå. jag kan inte förstå. jag kommer aldrig förstå. just nu kan hela jävla världen försvinna, dra åt helvete. alla små problem och skit betyder ingenting. ingenting. inget är viktigare än att du ska få bli bättre nu. imorgon ska jag komma till dig igen, sitta vid din sida och hålla din hand. prata med dig, för jag vet att du förstår även om du själv inte kan prata just nu. jag är inte rädd för något annat än att du inte ska bli bra igen. snälla bli bra. kämpa på nu världens bästa människa! jag älskar dig♥